Sår på hornhinnan

Precis som vi människor kan hundar drabbas av diverse ögonproblem, allt från enklare småskador och brytningsfel till allvarliga tillstånd som ögontumörer och infektioner. Hos boxern finns det ett ögonproblem som är överrepresenterat och det är sår på hornhinnan som inte läker eller läker väldigt långsamt. Eftersom detta tillstånd är så pass vanligt hos hundar av denna ras kallas tillståndet ofta boxer-ulcer eller boxerulcus.

Under 2011-2012 genomförde Svenska Boxerklubbens Hälsokommitté en enkäntundersökning bland svenska boxerägare. Av totalt 785 boxrar uppgavs nästan 22% ha ögonproblem. De vanligaste diagnoserna var (i fallande ordning) hornhinnesår, boxerulcus, infektioner/inflammationer, skador, rinnande ögon, allergier och ”cherry eye””. Till detta tillkom exteriöra problem som hängande ögonlock, inåtvridna ögonlock och inåtväxande hårstrån.

Sår på hornhinnan som inte läker

Hundrasen boxer har en ökad benägenhet att drabbas av sår på hornhinnan som inte läker eller som läker ovanligt långsamt.

Det drabbade ögat försöker bilda en ny hinna över såret för att läka det, men de celler som kommer dit lyckas inte fastna i det undre lagret (stroman). Om man studerar ögat noga kan man vanligen se hur ett tunt lager av sådana celler omger såret.

Varför de celler som är avsedda att läka såret misslyckas med att fastna är ännu oklart och mer forskning behövs på området. Det tros ha något att göra med att de misslyckas med att bilda de små ”ankare” som behövs för att de ska kunna hålla sig fast i underlaget.

Drabbade raser

Alla hundar – både renrasiga och blandraser – kan drabbas av långvariga sår på hornhinnan, men vissa raser är överrepresenterade. Äldre hundar, oavsett ras, har också en ökad risk jämfört med yngre hundar.

Boxern är inte den enda ras som har en ökad risk för den här åkomman. Exempel på andra hundraser där långvariga eller återkommande sår på hornhinnan är förhållandevis vanliga är Staffordshire Bull Terrier, West Highland White Terrier och Corgi.

Hur behandlas långvariga sår på hornhinnan?

Långvariga sår på hornhinnan behandlas genom att en veterinär tar bort all lös vävnad och behandlar den exponerade stroman så att det ska bli enklare för nya celler att fästa på den.

Veterinären kan behandla stroman med fenol (karbolsyra) och/eller göra ytterst små repor i stroman med en tunn nål för att skapa platser där det är extra enkelt för nya celler att fastna.

Man brukar inte behöva söva hunden utan ingreppet kan genomföras när hunden är vaken, efter att man droppat bedövningsdroppar i ögat.

I allvarliga fall av sår på hornhinnan kan man behöva söva hunden för att genomföra en mer genomgripande behandling än den som beskrivs ovan. Då tar man inte bara bort lös vävnad ur ögat utan skär också bort delar av stroman.

Eftervård

Det är viktigt att följa veterinärens råd för hur hunden ska tas om hand efter ingreppet, oavsett om ingreppet skett när hunden varit vaken eller om det har gjorts ett mer omfattande ingrepp under narkos. Detta omfattar råd för hur ögat ska skötas om, allmänna råd om vad hunden bör och inte bör få göra under läkeprocessen, samt vilka symptom som innebär att du omedelbart bör kontakta veterinären.

Antibiotika

Det är vanligt att veterinären skriver ut ögondroppar med antibiotika som ska appliceras flera gånger per dag för att förebygga infektion i ögat. Om ögat blir infekterat kan såret växa sig djupt och kirurgisk behandling kan bli nödvändig.

Smärtstillande

Om hunden har ont kan veterinären rekommendera behandling med smärtstillande medicin. I vissa fall används ögondroppar med atropin istället för vanliga värktabletter. Atropinet får pupillen att vidga sig till max och har visat sig minska smärtan vid hornhinnesår.

Om hunden verkar ha mycket ont kan veterinären placera en särskild typ av kontaktlins i ögat. Denna bandagelins skyddar ögat medan det läker. Exponerade nervändar brukar orsaka mindre smärta när de täcks av en kontaktlins.

Läkeprocessen

Hur snabbt ögat läker varierar från fall till fall. I vissa fall läker ögat snabbt, i andra fall tar det längre tid.

När det tar lång tid för ögat att läka är det vanligt att blodådror växer in i hornhinnan och att rosa läkkött (granulatio) bildas för att täcka såret. Under denna process kan ögat se mycket rött och konstigt ut. Om läkningen fortgår som den ska kommer dock läkköttet att gradvis försvinna under några månaders tid, efter att det har fyllt sin uppgift. Viss kvarstående ärrvävnad är vanligt förekommande.

Hos hundar som bara genomgått ett behandlingstillfälle (utan borttagning av stroma) brukar ögat vara läkt inom två veckor i 80% av fallen. Om hunden behöver genomgå flera behandlingstillfällen kan det ta flera veckor innan ögat har läkt ordentligt.

Om det blir problem med sårläkningen efter en handling där ingen stroma tagits bort kan den mer omfattande behandling med borttagning av stroma behöva genomföras.