Hälsa

Exempel på hälsoproblem som är förhållandevis vanliga inom rasen boxer:

• Problem associerade med huvudformen (trubbnosen, det förkortade skallbenet och underbettet)
• Cardiomyopati (Boxer arrhythmogenic right ventricular cardiomyopathy)
• Höftledsdysplasi (HD)
• Renal dysplasi
• Sköldkörtelproblem
• Degenerativ myelopati
• Aortic stenosis
• Hystiocytic ulcerativ colitis (Boxer colitis)
• Indolent corneal ulcer (Boxer eye ulcer)
• Knäledsproblem hos äldre hundar
• Hudåkommor hos äldre hundar (klåda, utslag, röda tassar
• Epilepsi
• Mastcellscancer
• Spondylosis deformans (gäller framförallt vissa avelslinjer av boxer)

Den svenska boxerklubben och de anslutna uppfödarna arbetar kontinuerligt med att minska risken för olika hälsoproblem inom rasen. För mer information om hur man bör gå till väga när man väljer uppfödare, kontakta ordf@boxerklubben.org.

Parasiter

Hundar, särskilt valpar, bör avmaskas regelbundet för att motverka interna parasiter. Anti-parasitmedel (avmaskningsmedel) går att köpa receptfritt på apotek, men det kan ändå vara bra att konsultera hundens uppfödare eller en veterinär för att få rekommendation om vilket preparat som rekommenderas för just din hund och vilket avmaskningsschema som bör följas.

Boxrar kan precis som andra hundar drabbas av yttre parasiter, till exempel loppor och fästingar. Här finns både förebyggande och behandlande åtgärder som man kan vidta. Det är svårt att ge några generella rekommendationer, utan bäst är att konsultera veterinär. En boxer som regelbundet vistas i områden där det finns fästingar har inte samma behov som en hund som bor norr om fästinggränsen, och så vidare.

Brachycephalic Obstructive Airway Syndrome (BOAS)

Boxern tillhör de brachycephala hundraserna, vilket innebär en ökad risk för BOAS.

I avelsarbetet för brachycephala hundraser har man ”lyckats” få fram hundar med mycket förkortade skallben, men utvecklingen av mjukdelarna har inte hängt med. Mjukdelar kläms ihop vilket försämrar hundens möjligheter att andas. Ofta förekommer också smala näsborrar vilket ytterligare förvärrar situationen. Risken för BOAS är ännu högre hos raser som har ännu kortare nos, plattare ansikte och smalare näsborrar än boxern. Vida näsborrar är en uttrycklig del av boxerns rasstandard, vilket minskat risken för BOAS hos boxrarna.

Exempel på symptom på BOAS:

• Att hunden ofta blir andfådd, särskilt om andfåddheten inte går över snabbt efter ansträngning.
• Att hunden blir så andfådd av att promenera, springa eller leka att det innebär svårigheter för hunden att utföra dessa aktiviteter.
• Att hunden lätt blir överhettad.
• Att hunden snarkar och snörvlar, särskilt om det sker även när den är vaken.
• Ansträngd andning
• Kollaps efter ansträngning

Eftersom dessa symptom även kan ha andra (behandlingsbara) orsaker bör en hund som uppvisar ett eller flera av symptomen utredas av veterinär.

Om din hund har BOAS, eller är i riskzonen för BOAS, är det extra viktigt att den inte blir överviktig.

BOAS är en potentiellt dödlig åkomma.

Underbett

Boxern ska enligt raststandarden ha underbett. Normalt orsakar detta inte något lidande hos hunden, men man bör vara uppmärksam eftersom underbett innebär ökad risk för vissa problem. Om hunden biter ned en eller flera tänder i munnens mjukdelar ska veterinär kontaktas. Det samma gäller om tänder bits ned mot varandra så att en eller flera tänder snedställs.

En hund med underbett kan behöva få extra hjälp från människan med sin tandvård (till exempel i form av tandborstning) eftersom underbettet kan hindra den naturliga rengöring av tänderna som sker när en hund tuggar.

Acepromazine

Många boxrar är överkänsliga mot acepromazine, ett narkosmedel som används av veterinärer. Att använda acepromazine för att söva en boxer bör därför undvikas.

Motion av valpar och unghundar

Det är viktigt att inte motionera valpar och unghundar hårt, eftersom det vara skadligt för deras växande ben.

Vita boxrar

Det är vanligt att boxrars päls innehåller vissa vita områden. Sådana vita märken orsakas inte av något i miljön utan är genetiska. De kan till exempel orsakas av den gen som på engelska heter extreme pielbald gene.

Boxrar som inte har ärvt någon kopia av denna gen kallas för klassiska boxrar. Att de inte har genen innebär dock inte automatiskt att de inte har några vita områden i pälsen – de kan mycket väl ha lite vitt på tårna, magen och halsen på grund av modifikatorer som påverkar var pigment hamnar någonstans. Det rör sig dock inte om några stora vita områden.

Boxrar som har en kopia av genen (= har ärvt den från ena föräldern) uppvisar vanligen en kombination av vitt + andra färger. Exakt hur mycket vitt det blir varierar från hund till hund. På engelska brukar denna typ av boxer kallas flashy. Det vita sitter ofta på benen, halsen and ansiktet.

Boxrar som har två kopior av genen (= har ärvt den från båda föräldrarna) är helvita eller nästan helvita. Om markeringar förekommer sitter de vanligen på ryggen, baken, öronen eller kring ögonen.

Att en boxer har ärvt två kopior av genen innebär ökad risk för hörselproblem. Bland klassiska boxrar är det ungefär en procent som är döva på ena eller båda öronen av genetiska skäl. Bland boxrar med två kopior av genen är det istället ungefär 18% som är döva på en eller båda öronen av genetiska skäl.

Förr i tiden var det inte ovanligt att boxeruppfödare omedelbart avlivade alla nyfödda boxervalpar som var minst två-tredjedels vita. Vissa boxerklubbar, bland annat American Boxer Club, hade en inofficiella rekommendation om att avliva vita valpar, bland annat eftersom man bedömde att valpar med hörselproblem skulle löpa större risk att överges av sina ägare. Idag är det vanligare att vita boxervalpar inte avlivas, däremot brukar man sterilisera dem så att de inte riskerar att användas för avel.

Solskydd

De områden på boxern som är vita är mer solkänsliga än de områden som är pigmenterade. Oavsett om ens boxer är helvit eller bara har några få vita markeringar kan det vara idé att applicera solskyddskräm på de vita områdena om hunden kommer att utsättas för stark sol. Eftersom det finns risk att hunden slickar på krämen bör man välja solkräm som är godkänd för barn.