Boxern ska enligt raststandarden ha hud som är torr, elastisk och utan veck. Pälsen ska vara kort, hård och åtliggande. Detta är faktorer som innebär att boxern inte behöver särskilt mycket pälsvård.

boxerMan behöver inte klippa pälsen på sin boxer eller kamma den, och de flesta boxrar håller sig tämligen rena på egen hand. Man kan duscha av dem ibland om de blivit extra smutsiga av något, men det är sällan boxern själv som mår dåligt av att den lekt i lera eller rullat sig i älgskit utan det handlar mer om att ägaren kanske har vissa synpunkter på vilket skick boxern bör vara i innan den får ta en tupplur i tevesoffan.

Tassarna kan behöva tvättas och torkas av efter promenader där de kommit i kontakt med vägsalt eller annat olämpligt. Om trampdynorna spricker, vilket inte är helt ovanligt vintertid, kan man behöva smörja in dem med skyddande kräm avsedd för hundtassar.

Under delar av året då boxern fäller extra mycket hår kan det bara bra att borsta den. Det är sällan någon katastrof för hunden om man låter bli, däremot kan det vara skönt att slippa få drivor av päls i hemmet. Förutom att hunden fäller päls vår och höst kan det hända att tikar fäller i samband med löpning, valpning och digivning.

Pälsen och hud som indikatorer

Pälsens och hudens kondition kan vara en indikation på hur hunden mår i övrigt, så det är bra att hålla koll på din boxers päls och hud trots att det här är en ras som i normalfallet inte kräver särskilt mycket omvårdnad på den fronten.

En boxer ska ha tät och glansig päls och huden ska vara elastisk och fri från mjäll och irritationer. Att hunden kliar sig mer än vanligt är ett varningstecken.

Exempel på orsaker till problem med hud och/eller pälsen:

  • Att hunden vistas mycket i torr inomhusluft
  • Parasiter
  • Bakterier
  • Svamp
  • Allergi
  • Hormonrubbningar

fästingParasiter

Exempel på externa parasiter som en hund kan drabbas av är loppor, löss, fästingar, skabb och kvalster.

Vissa parasiter syns inte med blotta ögat utan man måste vara uppmärksam på symptomen (till exempel klåda och irriterad hud) och låta en veterinär göra en mikroskopisk undersökning.

Svampinfektion

Om hundens hud och päls inte får chans att torka ut regelbundet ökar risken för svampinfektioner. De vanligaste angreppsområdena är tassarna och insidan av benen. Svampinfektioner yttrar sig vanligen som hudrodnad.

Återkommande eller svårbehandlade svampinfektioner kan vara en indikation på något underliggande hälsoproblem.

Värt att tänka på är också att långvarig stress påverkar hundens immunförsvar negativt, och gör den mer känsligt för diverse infektioner, inklusive svampinfektioner.

Furunkulos

Jämfört med de flesta andra hundraser har boxern en ökad risk för furunkulos. Exempel på andra hundraser med förhöjd risk är bulldog, rottweiler och tax.

Furunkulos = en böld som utgår från en hårsäck

Hos boxern är det vanligast med furunkulos mellan tårna. Furunkulos på andra delar av tassarna, samt på läpparna och hakan förekommer också.

Anledningen till att vissa hundraser är mer benägna att utveckla furunkulos är ännu okänd, men man misstänker att det kan röra sig om någon form av ärftlig ämnesomsättningsrubbning.

Juvenil pyodermi

pyodermiJuvemil pyodermi är en hudinflammation som kan drabba unga valpar. Den förekommer framförallt hos valpar som är mellan sex och tio veckor gamla.

Juvenil pyodermi kan på några få dagar gå från milda symptom till ett mycket allvarligt tillstånd, så man bör kontakta veterinär så snart man noterar de inledande symptomen – små varfyllda blåsor på hundens huvud, framförallt på nosen, läpparna, kring ögonen och på öronen. När de här blåsorna dyker upp brukar hunden fortfarande vara pigg och glad, men man bör ändå kontakta veterinären direkt eftersom chansen till lyckad behandling ökar om man börjar behandla den juvenila pyodermin på ett tidigt stadium.

Om juvenil pyodermi inte behandlas kan de varfyllda blåsorna på några få dagar hinna sprida sig till buken, tassarna och de yttre könsdelarna. Hos hanar brukar blåsor uppträda vid förhudsmynningen, hos honor vid slidöppningen. När blåsorna sprider sig utanför huvudregionen sjunker hundens allmäntillstånd markant, lymfkörtlarna sväller och både hals och huvud kan se svullna ut. Förutom små blåsor kan stora bölder kan utvecklas. När den juvenila pyodermin har nått detta stadium är den mycket svårare att behandla framgångsrikt.

Armbågsvalk

armbågarBoxrar som ligger mycket på golvet eller på hårda underlag utomhus nöter på sina armbågar. Boxrar är ganska tunga hundar, så det blir en hel del vikt som ligger och pressar på armbågarna. Armbågen reagerar genom att bli förtjockad. Lokalt håravfall och mörkpigmentering av det utsatta området är också vanligt. Tillståndet kallas armbågsvalk.

För att förebygga armbågsvalk, se till att din hund har mjuka underlag att ligga på, och helst inte bara på en plats utan på flera platser i hemmet. Om boxern till exempel älskar att ligga och sova i hallen gör en fantastisk hundsäng i sovrummet inte så stor nytta. Var extra uppmärksam under varma perioder då hunden kan söka upp hårda underlag den normalt undviker, till exempel det hårda med svala källargolvet.

Om huden blir hård och spricker kan man behandla med mjukgörande salva eller olja. Detta kan också göras i förebyggande syfte.

En armbågsvalk kan bli inflammerad och då ska veterinär kontaktas.

Atopisk dermatit

Atopisk dermatit är en allergisk hudsjukdom. Hos en hund kan det till exempel röra sig om allergi mot husdammskvalster eller pollen. Det förekommer också att hundar blir allergiska mot hudflagor från andra djur eller till och med mot hudflagor från människor.

Det är vanligt att det första tecknet på atopisk dermatit är problem med öronen eller tassarna. Hunden kliar, biter och slickar på tassarna och gnider öronen mot möbler och andra föremål. Sedan kan problemen sprida sig till andra delar av kroppen, framförallt ljumskarna, armhålorna och huvudet.

Atopisk dermatit är ett kroniskt tillstånd. Det går att mildra symptomen med allergimediciner och genom att minska hundens exponering för det den är allergisk mot.